Det var 3 år sedan min mamma o min pappa skildes! Jag träffar knappas min pappa längre! Typ varannan helg! Elr knappas de! Aa ganska sällan! Pappa jobba nere i Skåne o Stocholm oftast! De känns jobbigt! De betyder att han knappas svara när man ringer :( många kanske tycker de e mesigt att skriva om sin pappa liksom! Men han e den bästa i mitt liv de e fan min pappa! O de e så jävla jobbigt! När jag väll träffa honom ska vi börja bråka! Han gö allt för att ja o min lillebror ska må bra när vi e hos han! Men jag känner mig så jävla otacksam! Asså jag skämmas hur jag bete mig när jag e med han! De bråken börja typ alltid med att ja inte lyssna på honom! Fyfan vad jag va dum i söndags! Ja o min "kompis" skulle på en hockey match och så hade jag fått pengar o allt och han hade kört oss dit! Sedan sa vi en tid aa halv 12 så kom han halv 12 och så lyssnade jag kr på honom för att jag ville träffa Oskar! Jag mådde skit efter det! :(
Så ni som e mina kompisar och min pappa kör oss någon stans till t.ex hockey match/träning! Och han säger att jag ska komma ut! Så kommer jag lyssnar på honom om inte ni gö det få ni ta e hem på något annat sätt! Men jag mådde så jävla dåligt! Men min pappa betyder allt för mig! Visst min mamma också men henne träffar jag fan hela tiden! Och de typ bara min pappa som respektera min adhd! Hejdå!! Och en sista gång! MIN PAPPA BETYDER ALLT!

Om jag hade lyssnat på in mamma så skulle jag it sitta här hemma med feber (har ledsjukdom) så jag få extra fkn bitch bl.a Bl.a Bl.a....och så skulle jag it vara förkylt heller!

Tjena om någ min elr aa halv 9 ska jag till en psykolog! Det suger att gå dit! Men måste man så måste man! Men de jag it fattar de e asså jag mår jue it bra men bättre! Så varför måste jag gå dit typ hela jäkla tiden då! :(